Jag kan bli förvånad över hur ofta vi blundar för vad vi egentligen har. Jag är ingen människa som tycker att man aldrig ska klaga eller känna att livet är orättvist, för det är det. Men att vara bitter eller otacksam är inget som hjälper oss vidare. Man kan se allting från olika håll. Ditt jobb är hemskt och du vill verkligen ha ett annat där du trivs bättre.. Eller du ska bara vara glad att du har ett jobb för det finns minsann många som är arbetslösa.
Jag tycker att man nästan alltid kan lite på sin magkänsla. Det kan låta klyschigt men jag tror faktiskt på det. Om man gör något, och får den där känslan att -nä det här känns inte riktigt bra, fastän flera har påpekat att detta är jättebra för dig. Så måste man lyssna till sig själv.
*Är det något jag har svårt för är det "energidödare". Självklart finns jag här för nära som behöver prata och få råd och stöd men det är skillnad på folk och folk. Att ha någon som alltid vill tala om det negativa i stället för det positiva varje gång du har något att berätta eller som alltid vill klaga och uttrycka sitt missnöje gång efter gång blir väldigt påfrestande. Allting går att se från olika håll och självklart ska man veta risker och konsekvenser men handlar inte livet lite om att kasta sig ut?
Hur ska vi annars uppleva saker och hitta vår väg? Om man stannar i det trygga och vanliga så visst du är säker men hur mycket upplever du? Och utvecklas man om man aldrig vågar testa något?
Är inte det en vanlig mening: - Ångra hellre något du gjort än det du aldrig gjorde!
Jag brukar påminna mig om det ibland. För jag är ganska feg. Har svårt för att ta de sista stegen och hoppa ut i det okända. För visst stängs våra vägar ibland men när du tänker tillbaka, har det inte alltid löst sig för dig?
Jag försöker tänka mycket så nu när jag är så orolig för jobb och studier. Har det inte löst sig för mig innan? Jo för här sitter jag nu, några år senare med min fantastiska dotter, sambo, familj och har snart klarat av "gymnasiet".
Du vill gärna ha barn men då börjar direkt folk i din omgivning att påminna dig.-det kommer inte bli lätt. -Då måste du börja spara pengar osv...-Du är ju så ung.
Men tänk i stället. Det kan bli helt underbart och antagligen kännas som det mest meningsfulla du någonsin har gjort.
Eller du vill verkligen byta jobb men genast blir dina nära oroliga över din ekonomi och hur du ska klara dig och det är inte alltid grönare på andra sidan. Men tänk om du i stället hittar ett jobb där du blir uppskattad, trivs och lär dig en massa nya saker. Visst det kan vara tufft ett tag och du hinner kanske ångra dig men har du någon att luta dig mot? Som kan stötta och peppa både mentalt och ekonomiskt så kör!
Lev nu och var snäll mot dig själv. Skjut inte upp allting till "bättre tider". Döm inte dig själv så hårt. Du lyckas nästa gång. Be om hjälp och försök inte vara den där "super människan". Alla behöver vi hjälp ibland. Sätt det positiva mot det dåliga. Se nya vägar och våga ta steget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar