Snart får jag hämta henne... Eller snart kommer hon hem. Snart får jag höra de små tassarna bakom mig vart jag än är i lägenheten. Känna en liten puff på benet och massa blöta pussar..... Snart!
Igår dog Ting. Hon blev förgiftad och vi vet inte av vad. Min bästis, följeslagare, mitt sällskap, min trygghet, min glädje rycktes bort på några timmar.
Igår var jag så ledsen. Bet ihop och skrattade och skojade på jobbet.. Hade roligt och tryckte undan sorgen hela dagen men så fort jag kom innanför dörren hemma så brast det. Sådan smärta.
Idag är jag bara arg. Jag är så arg så jag vill krossa tusen glas, kasta saker, slå sönder möbler, ställa mig på balkongen och bara skrika rakt ut, skrika tills rösten värker..
Har tryckt in all sorg i ett litet hörn i hjärtat och bara pressar in. Vägra känna, vägrar att inse. Vill inte, kan inte. Går inte.
Hela året har jag bearbetat och förberett mig på att Nowa inte lever så länge till.. Pratat i timmar om det och försökt inse. Men nu. PANG! Ting är död. Helt oförberedd, choklad, överrumplad...
Bara två år. Jag vill ha fler, många fler år tillsammans.
Många gånger har jag hört att en sådan vän får jag inte igen. Nä det får jag inte. Och nu är det över, borta, slut...
Jag fortsätter pressa bort känslorna och sanningen. Ilskan blir starkare och tomheten bara större och större. Hur länge håller det? När spricker bubblan. Värken i magen, som blir olidlig när jag måste åka hem efter jobbet och inse igen att du inte är där.
Ting. Jag saknar dig så enormt♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar