Saknad..

Hjärtat värker. Har svårt att finna lust. Vill bara fly undan alla känslor. Ingen lust att blogga. Blir irriterad och arg. Känner orättvisa. Vägrar att förstå. Väntar fortfarande på att höra smatter av små klor på parketten. Blir ännu mer arg. Känner hopplöshet.. Ensamhet. Min finaste vän och livskamrat. Varför?

Idag hämtades kroppen på djursjukhuset. Mår illa bara av att tänka på det. Hon ska brännas och askan strös ut på en minneslund utanför Linköping. Vill skrika.... Tömma all sorg som drar mig neråt.

Aldrig mer ekar Inne i huvudet. Vill bara känna de små tassarna mot benet, alla blöta pussar, se svansen som viftar för glatta livet. Bli överöst med kärlek när jag kommer innanför dörren. Så tomt, så tyst.

Hatar att tappa någon mat på golvet. Efter en sekund är det fortfarande kvar och varje gång kommer hugget i magen. Ingen kommer.
Att kunna ställa soppåsen på golvet utan att den är uppriven, lämna handväskan på golvet utan att finna den tömd...
Lämna en tallrik på bordet och fortfarande ha Maten kvar när jag kommer tillbaka. Börja klä på sig ytterkläder utan någon som innerligt hoppas på att få följa med.
Sätta nyckeln i låset och mötas av en tom hall. Ingen som väntar, ingen som längtat.

Allt som hela tiden bevisar att ingenting är som förut. Hatar det. Hatardr ännu mer.

Jag. Saknar. Dig

Egen företagare

Hej, go kväll! Precis sjunkit ner i soffan. Puh. Lite sliten. Vilket tempo vi haft på wallentins konditori hela förra veckan. Helt underbart med så många kunder. Helt överväldigande.... Tack för all pepp, lyckönskningar, fina blommor och Hälsningar. ♥♥♥

Idag hade vi en lite lugnare dag. Är ju ändå måndag. Förstår nog fortfarande inte riktigt att detta är mitt jobb nu, mitt ställe mitt egna??! Väldigt konstigt.
Vi bestämmer, planerar och bakar. Träffar massor av kunder och lär oss massor för varje dag. Vilken resa!

Hoppas du tittar in på wallentins!

Ha en fin kväll..

Krossat hjärta

Snart får jag hämta henne... Eller snart kommer hon hem. Snart får jag höra de små tassarna bakom mig vart jag än är i lägenheten. Känna en liten puff på benet och massa blöta pussar..... Snart!

Igår dog Ting. Hon blev förgiftad och vi vet inte av vad. Min bästis, följeslagare, mitt sällskap, min trygghet, min glädje rycktes bort på några timmar.

Igår var jag så ledsen. Bet ihop och skrattade och skojade på jobbet.. Hade roligt och tryckte undan sorgen hela dagen men så fort jag kom innanför dörren hemma så brast det. Sådan smärta.

Idag är jag bara arg. Jag är så arg så jag vill krossa tusen glas, kasta saker, slå sönder möbler, ställa mig på balkongen och bara skrika rakt ut, skrika tills rösten värker..

Har tryckt in all sorg i ett litet hörn i hjärtat och bara pressar in. Vägra känna, vägrar att inse. Vill inte, kan inte. Går inte.

Hela året har jag bearbetat och förberett mig på att Nowa inte lever så länge till.. Pratat i timmar om det och försökt inse. Men nu. PANG! Ting är död. Helt oförberedd, choklad, överrumplad...
Bara två år. Jag vill ha fler, många fler år tillsammans.

Många gånger har jag hört att en sådan vän får jag inte igen. Nä det får jag inte. Och nu är det över, borta, slut...

Jag fortsätter pressa bort känslorna och sanningen. Ilskan blir starkare och tomheten bara större och större. Hur länge håller det? När spricker bubblan. Värken i magen, som blir olidlig när jag måste åka hem efter jobbet och inse igen att du inte är där.

Ting. Jag saknar dig så enormt♥