Hjärtat värker. Har svårt att finna lust. Vill bara fly undan alla känslor. Ingen lust att blogga. Blir irriterad och arg. Känner orättvisa. Vägrar att förstå. Väntar fortfarande på att höra smatter av små klor på parketten. Blir ännu mer arg. Känner hopplöshet.. Ensamhet. Min finaste vän och livskamrat. Varför?
Idag hämtades kroppen på djursjukhuset. Mår illa bara av att tänka på det. Hon ska brännas och askan strös ut på en minneslund utanför Linköping. Vill skrika.... Tömma all sorg som drar mig neråt.
Aldrig mer ekar Inne i huvudet. Vill bara känna de små tassarna mot benet, alla blöta pussar, se svansen som viftar för glatta livet. Bli överöst med kärlek när jag kommer innanför dörren. Så tomt, så tyst.
Hatar att tappa någon mat på golvet. Efter en sekund är det fortfarande kvar och varje gång kommer hugget i magen. Ingen kommer.
Att kunna ställa soppåsen på golvet utan att den är uppriven, lämna handväskan på golvet utan att finna den tömd...
Lämna en tallrik på bordet och fortfarande ha Maten kvar när jag kommer tillbaka. Börja klä på sig ytterkläder utan någon som innerligt hoppas på att få följa med.
Sätta nyckeln i låset och mötas av en tom hall. Ingen som väntar, ingen som längtat.
Allt som hela tiden bevisar att ingenting är som förut. Hatar det. Hatardr ännu mer.
Jag. Saknar. Dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar